You Athenians, posessing unsurpassed resources – fleet, infantry, cavalry, renvue – have never to this very day employed them aright, and yet you carry on war with Phillip exactly as a barbarian boxes. The barbarian when struck, always clutches the place; hit him on the other side and there go his hands. He neither knows […]
Jag hade aldrig förr skådat den sanna bilden av jorden. Jorden förhåller sig som en kvinna med ett barn i famnen (med sina varelser i den breda famnen). Jag börjar känna den moderliga sidan av tingen. Berget som betraktar mig är också mor, och om kvällarna leker dimman som ett barn kring hennes skuldror och […]
Han följde hem en annan; jag såg dem gå förbi. Som vanligt sjöng på vägen blott vindens melodi. Och dessa usla ögon såg honom gå förbi! Hans kärlek får en annan på jordens blomsteräng. Ett rosenträd har taggar; en sång har slutrefräng. Men honom får en annan på jordens blomsteräng. Nu kysser han en annan […]
Judiska ras, du smärtans kött och blod, judiska ras, du bitterhetens flöde: förmält med hela jordens blev ditt öde, din skog av klagan växte och bestod! De lät dig aldrig sköta dina sår, aldrig i skuggan vila och med handen lösgöra mjukt de blodiga förbanden, som lyser mera rött än rosensnår. En vaggsång är din […]
Nu vaggar mitt hav sina vågor vid dyningens eviga dån. Jag lyssnar tili vågornas kärlek och vaggar min son. I sädefälten går vinden och vaggar nattliga strån. Jag lyssnar til vindernas kärlek och vaggar min son. Gud vaggar de ändlösa världar, som tystnaden kommer ifrån. Jag känner hans hand i mörkret och vaggar min son. […]
En veldig kulde står fra langobardene Støtt sitter de i fjellpassenes sadel som på bratte stoler I venstre hånd holder de morgenrøder I høyre en svepe breene pisker de sine kløvdyr Sprakingen av et bål stjerners aske en stigbøyles pendel Under neglene under øyelokket Klumper av fremmed blod svarte og harde som flint Brennende graner […]
So let us not talk falsely now The hour is getting late. Bob Dylan
En stor tretthet har funnet meg Fra hvilke labyrinter kom den som en lutende skikkelse Hvem sendte denne navneløse tyv som tok det meste fra meg og lot meg alene her Å tause kurér fra nattfeltene i min ånd som søker nærhet i en verden av gjenferd For de skinndøde omgir meg her og tundraens […]
Skär ut bönehanden ur luften med ögon- saxen, kapa dess fingrar med din kyss: det hopknäppta försiggår nu i andlöshet Schneid die Gebietshand aus der Luft mit der Augen- schere, kapp ihre Finger mit deinem Kuss: Gefaltetes geht jetzt atemberaubend vor sich Paul Celan (1920-1970) Lila luft, översättning Anders Olsson och Håkan Rehnberg.
Vi feirer Frihedens Fest. Hellige milde Frihed! hva har du ikke kostet de Dødelige! hvor mange Tusinder have ikke i blindt Raserie ofret sig for dit blotte Navn, for en tom Skygge! Hvor mangen blodig Ugjerning, hvormangen skrigende Uret er ikke blevet udøvet under dit laante eller ranede Banner! M.J. Monrad, Christiania 17. mai 1842.
