2. søndag i åpenbaringstiden

Da kom Jesus fra Galilea til Johannes ved Jordan for å bli døpt av ham. Men Johannes ville hindre ham og sa: «Jeg trenger å bli døpt av deg, og så kommer du til meg?» Jesus svarte: «La det nå skje! Dette må vi gjøre for å oppfylle all rettferdighet.» Da lot Johannes det skje. Da Jesus var blitt døpt, steg han straks opp av vannet. Og se, himmelen åpnet seg, og han så Guds Ånd komme ned over seg som en due. Og det lød en røst fra himmelen: «Dette er min Sønn, den elskede, i ham har jeg min glede.»

Jesus ble så av Ånden ført ut i ødemarken for å bli fristet av djevelen. Han fastet i førti dager og førti netter og ble til sist sulten. Da kom fristeren til ham og sa: «Er du Guds Sønn, så si at disse steinene skal bli til brød!» Jesus svarte: «Det står skrevet:

Mennesket lever ikke av brød alene, men av hvert ord som kommer fra Guds munn.»

Da tok djevelen ham med til den hellige byen, stilte ham ytterst på tempelmuren sa: «Er du Guds Sønn, så kast deg ned herfra! For det står skrevet:

Han skal gi englene sine befaling om deg. Og: De skal bære deg på hendene så du ikke støter foten mot noen stein.»

Men Jesus sa til ham: «Det står også skrevet: Du skal ikke sette Herren din Gud på prøve.»

Så tok djevelen ham med seg opp på et meget høyt fjell og viste ham alle verdens riker og deres herlighet og sa: «Alt dette vil jeg gi deg dersom du faller ned og tilber meg.» Da sa Jesus til ham: «Bort fra meg, Satan! For det står skrevet: Herren din Gud skal du tilbe, og ham alene skal du tjene.» Da forlot djevelen ham, og se, engler kom og tjente ham.

Matteus 3,13–4,11

Välkommen till våra Tankar för söndagen, när vi tittar fram emot den andra söndagen i Uppenbarelsetiden – eller i Trettondagstiden, som vi säger i Sverige. Det är en dag när vi, på grund av sjukdom, måste inleda med att publicera endast en text men utlovar en inspelning så snart möjligheten ges.

Idag ska vi vara lite anarkistiska, och närma oss en av söndagens alternativa texter, ur Matteusevangeliet. Och det är en text som vid en första anblick kan tyckas vara ett perfekt exempel på varför man inte behöver ta Bibelns texter på allvar, eftersom den handlar om ett möte som, enligt det moderna samhällets sanningar, inte ens ska kunna äga rum – eftersom den ene av de två parterna inte anses existera, inte ens om man frågar många som kallar sig kristna.

Vi talar självklart om djävulen, den personifierade Ondskan. Eller «satan» som han kallas i texterna. En satan i hebreisk teologi var en frestare, någon som kunde verka eftersom Gud gav den tillåtelse att göra det. En satan måste nämligen alltid spela enligt de regler som Gud hade gjort upp, och i Gamla Testamentets texter ser vi hur en satan exempelvis kunde få i uppdrag att sätta människor på prov, för att Gud skulle kunna bedöma deras tro och lojalitet.

Det innebar i sin tur att en satan säkert var ganska upptagen. Det fanns många människor att sätta på prov, många att utmana och fresta med än det ena, än det andra, allt beroende på individens egna preferenser.

Och inte ens Jesus slapp undan. Nej, texterna låter oss få veta att prövningarna för hans del intensifierades så snart han låtit sig döpas av sin kusin, Johannes Döparen, och påbörjat sin resa som lärare i offentligheten. Och evangelisten Matteus skriver:

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. Då kom frestaren och sade till honom: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”

Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.”

Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.” Då sade Jesus till honom: ”Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.

Prövningen kommer när Jesus beslutar sig för att ta sitt uppdrag på allvar. Han döps, han ”kommer ut” som Guds son och han påbörjar sitt uppdrag att förkunna Guds rike för människorna och bli den frälsningens bro som befriar människorna från synd och död.

Man skulle kunna tro att allt skulle bli trevligt och bra i den stunden – men texten visar att det blev tvärt om. Det var då – just då – som prövningen anlände.

Jesus frestas, prövas, av en satan. Och det frestaren frestar med är inte slumpmässiga ting. Nej, frestelserna är skräddarsydda för just Jesus.

”Hungrar du efter mat? Jag erbjuder dig något gott att äta.”
”Hungrar du efter bekräftelse? Jag erbjuder dig en ego-boost.”
”Hungrar du efter att bli lyssnad till? Jag erbjuder dig hela världen.”

Det hade varit enkelt för Jesus att ta emot frestarens erbjudanden – men han tackade nej. Och just eftersom han tackade nej, klarade han det inledande testet och kunde fortsätta sitt uppdrag. Han klarade så att säga möbelfaktatestet för Messias.

Men det här är inte på något sätt unikt för Jesus. Och det är här det blir riktigt intressant och aktuellt, även för dig och mig.

För vi är många som har upplevt liknande saker. Att prövningarna liksom kommer på löpande band när vi verkligen försöker göra gott i livet, särskilt om vi har levt länge utan någon tro och sedan börjar be eller bekänna Kristus.

Har livet varit normalbra eller normalknepigt tidigare, så börjar problemen och prövningarna plötsligt att staplas på hög, på något märkligt sätt.

Eller så är det inte så märkligt.

Jag brukar ibland tänka att det är som i Sagan om ringen, och Saurons öga. Kommer du ihåg hur det fungerar? Det där stora, stirrande och röda ögat finns liksom där, men lägger inte märke till oss så länge som vi är anonyma och håller oss i skuggan.

Men i samma ögonblick som vi beger oss ut i ljuset, så fort vi står upp för det som är gott och rätt, så lägger det märke till oss. Då gör vi oss sårbara, då kommer vi att sättas på prov – kanske inte av anfallande orcher, men genom frestelser som är märkligt designade efter just vår situation. Prövningar och frestelser slår oss oftast som hårdast, där vi är som mest sårbara.

Det är inte njutbart, men det är tyvärr så verkliga prövningar fungerar. Annars vore de inte prövningar.

Det är i de stunderna som det gäller att känna igen att det handlar just om en prövning – om en satan, något som vill locka oss bort från Gud, få oss att gå vilse bort från den väg som leder rätt – och genomskåda Ondskans röst.

Men det finns, tack och lov, också en positiv sida även av prövningar. För även om de varken är njutbara eller välkomna, så kan de vändas till något positivt för oss.

Prövningarna får oss nämligen att växa – som individer, som medmänniskor och som kristna. När vi, kanske efter att ha fallit många gånger, orkar hålla fast vid Gud, då händer något. Då kommer vi att märka att vi med Guds hjälp är starka, ofta mycket starkare än vi har kunnat föreställa oss, och att vi faktiskt inte bara kan klara oss igenom prövningarna som kastas över oss, utan komma ut mycket starkare på andra sidan.

Så: Bring it on. Låt prövningarna komma. Låt oss möta dem, men alltid med vetskapen att Gud finns där hos oss, även när vi står där på muren och tror att vi ska störta ner i avgrunden. Gud finns hos dig, och han vill bära dig genom allt – för att han av kärlek har delat våra liv och vet vad prövningar innebär.

Gud välsigne dig!