Svensker er i minoritet i Malmö. Integrering er ikke lenger mulig

Forsker og innvandringsaktivist Erica Righard ved Universitetet i Malmö har lagt frem en rapport hvor hun anbefaler at barna i Malmös skoler må undervises på sitt morsmål fremfor svensk.

Hele rapporten kan du lese her: Integration i städer med en omfattande diversifiering i befolkningen

Erica Righard

Righard var blant akademikerne som presset på for å få inn mange migranter til Sverige i 2015. Nå vil hun legge til side integreringen med sitt forslag om at innvandrerbarn skal få undervisning på sitt morsmål fremfor å lære svensk.

I Malmö bor det folk fra 183 forskjellige nasjoner. Byen, som er den hurtigst voksende i Sverige, er avhengig av store overføringer fra den svenske staten for å greie seg økonomisk – 6 milliarder i året. (vår utheving i rødt)

Malmös befolkningsvekst skyldes høye fødselstall og tilflytting:

Det flyttar människor både till och från Malmö i alla åldrar. Storstäder har ett tydligt flyttmönster mot resten av landet där flyttströmmarna är olika stora för olika åldrar. Den största inflyttningen sker i åldrarna 20-25 år. Den största nettoutflyttningen görs av personer i 30–45-årsåldern (barnfamiljer).

Sannsynligvis er det svenske barnefamilier som flytter ut, akkurat som de flytter fra Oslo øst, men det er ingen som spesifiserer hvem det er som flytter ut og hvem det er som flytter inn til byen. Det fokuseres kun på at det er kjøpesterke grupper som flytter ut og at det er en utfordring å tiltrekke seg disse til byen som stadig blir fattigere. Så da må man bare fylle den manglende informasjonen med egen logikk.

Malmö har sin egen Tillväxtkommission, og Erica Righards rapport er myntet på denne kommisjonen, som hevder at den er uavhengig:

Tillväxtkommissionen är en oberoende kommission med uppgift att analysera förutsättningarna för en inkluderande och hållbar tillväxt i Malmö och ge rekommendationer framåt. Målet med Tillväxtkommissionens arbete är att ge kommunstyrelsen i Malmö ett analytiskt och vetenskapligt grundat underlag med förslag för att på medellång och lång sikt förbättra stadens förutsättningar för en inkluderande och hållbar tillväxt.

Tillväxtkommissionen har tilknyttet seg flere råd som ser ut til å være sterkt kvinnedominerte, og mangfoldet (i det minste på bildet) ser ut til å være høyst fraværende. De illustrerte menneskene fra rådene skal være med på å bestemme Malmös fremtid. Fjorten kvinner og fem menn (vi tar forbehold om at noen definerer seg i den andre gruppen, eller en helt annen gruppe):

Erica Righard starter sin rapport med å understreke at det finnes flere mennesker i Malmö som har innvandringsbakgrunn enn dem som ikke har det:

Inledningen visar hur Malmö, liksom många andra städer, präglas av en omfattande diversitet som uppstått till följd av globala migrationsmönster och nationella bosättningsmönster. År 2021 var 35 procent av befolkningen i Malmö utrikes född. Om vi vidgar greppet och även ser till inrikes personer med minst en utrikes född förälder, det vill säga både personer med egen migrationserfarenhet och personer där en av eller båda föräldrarna har migrationserfarenhet, så har 56 procent av Malmös befolkning migrationsbakgrund och det med ursprung i inte mindre än 184 länder. 44 procent av Malmös befolkning är födda i Sverige av föräldrar som båda är födda i Sverige. Detta innebär att det i Malmö finns fler personer som har migrationsbakgrund än som inte har det.

Righard innfører et nytt begrep i sin rapport: superdiversitet. På norsk kalles nok dette supermangfold. Integrasjon må nå sees i forhold til superdiversitet, mener Righard.

Hun viser til utviklingen de siste 20 år:

Her ser vi hvordan Malmö gikk fra å være en svensk by til ikke å være det. Det er ikke vanskelig å se for seg hvordan denne grafen ser ut om fem år. Men igjen skjules de demografiske tallene fordi innvandrere som er født i Sverige nå selv i stor grad får barn og dermed befinner seg på den oransje stolpen i oversikten.

Righard bryter dette ned på alder og hvorvidt én av foreldrene er født i utlandet (problemet med å vise innvandrerbakgrunn når begge innvandrerforeldre er født i Sverige består – de har alle «svensk bakgrunn»).

Selv om mange i kategorien «inrikes födda med två inrikes födda föräldrar» har innvandrerbakgrunn, ser vi at det kun er i gruppen over 60 år at svenskene fremdeles er den største gruppen. Den utdøende gruppen. Under 20 prosent av befolkningen i Malmö er over 60 år.

Malmö har ikke lenger nok svensker å integrere innvandrerbefolkningen i. Dette er definisjonen av supermangfoldet. Dessverre ikke så supert for Malmö.

Hvis det i fremtiden ikke lenger blir særlig mange svensker å finne i Malmö, så hvorfor bry seg om å lære dem svensk? ser Erica Righard ut til å mene. Det er bedre at de i det minste lærer seg noe, selv om de vil bli lite funksjonelle som svenske statsborgere og skattebetalere. Men problemet er at det er over 180 forskjellige nasjonaliteter i Malmö, og det er dermed en umulig oppgave å tilby alle skolegang på eget språk. Videre vil det lede til økt segregering hvis barn skal undervises på henholdsvis urdu, farsi og somali. Man forstår at denne forskeren ikke har tenkt på den praktiske gjennomføringen og konsekvensene av forslaget.

Den europeiske innvandringspolitikken satset først på 1. generasjon (de varme hendene). Da det så ut til å gå dårlig, mente man at de som ble født her, ville gjøre det mye bedre. 2. generasjon skulle bli redningen, selv om det ble kostbart med alle tiltakene som ble nødvendige for å jevne ut forskjellene både på skolen og i fritiden. Nå er man i gang med å håpe på at 3. generasjon skal bli løsningen på problemet, samtidig som man unnlater å nevne hvor dyrt det allerede er blitt med to tidligere generasjoner som ikke har greid å integrere seg.

Naomi Abramowicz kritiserte både Erica Righard og rapporten hennes sterkt i Expressen:

Syftet med rapporten är alltså att ge förslag på hur man ska förbättra Malmös integration. Den kommer inte att bli mer framgångsrik om politikerna inte får tala klarspråk om stadens allvarliga problem med arbetslöshet, gängkriminalitet och segregation – där ”vissa grupper eller platser” är överrepresenterade.

Malmös problem kommer inte att lösas med hjälp av verklighetsfrånvända teorier. Att ”avlära” politiker från att använda begripliga begrepp, att få dem att låtsas som att majoritetssamhällets normer inte är de grundläggande och att ta bort fokus på svenskkunskaper skulle bara förvärra situationen. Det är snarare motsatsen som behövs.

Righard låter som den svenska åsiktskorridoren fram till 2015. Fast på speed. Det funkade inte då, och mer av detsamma är inte lösningen.

Hanif Bali spør ganske enkelt: Vem ska lära barn svenska när det är slut på svenskar? Han påpeker at dagens demografitall skjuler svenskfødte innvandrere som slettes ikke har svensk bakgrunn.

Men siffrorna döljer det faktum att även andra generationens segregerade har börjat få barn. I SCB:s statistik räknas det som att dessa barn har svensk bakgrund eftersom deras föräldrar är födda här. Men det är ingen garanti för att de är flytande i språk, normer och kultur i Sverige.

Somar Al Naher, journalist i Aftonbladet, skrev at løpet er kjørt: