Fredag ​​presenterte de fire borgerlige partiene i Sverige den såkalte Tidö-avtalen, som inneholder politikken de har blitt enige om å føre i kommende periode, og i går ble Moderaternas partileder Ulf Kristersson valgt til Sveriges statsminister.

Men allerede samme dag leverte Liberalernas parti­distrikt i Stockholms län en skriftlig protest – de mener at et partiråd burde ha fått ta stilling til regjerings­programmet, som de synes inneholder for mange innrømmelser til høyre.

Kravet støttes av et parti­styremedlem fra Göteborg, som også har meldt partileder Johan Pehrson til partiets revisjons­utvalg, og av tre riksdags­medlemmer fra Stockholm. Man mener at «utredninger av illiberale forslag» som et nasjonalt tiggeforbud, «ikke bør gjennomføres i praksis».

Det politiske samarbeidet mellom Moderaterna, Krist­demokraterna, Liberalerna og Sverige­demokraterna, og i forlengelsen av det hele den borgerlige regjerings­dannelsen, risikerer derfor å falle fordi enkelte liberalere mener at man ikke kan la samarbeidet gagne noe annet enn liberal politikk.

Det er et politisk ordtak som sier at «for en politisk interessert er det bare et tidsspørsmål før man begynner å hate Folkpartiet» (som Liberalerna ble kalt frem til navne­endringen i 2015), og for dem som har fulgt med i svensk politikk i noen år, er det bare et spørsmål om tid før man oppdager at konflikt og usikkerhet er en del av Liberalernas DNA.

Hendelsesforløpet er derfor ingen overraskelse, selv jeg har understreket at Liberalerna er en fare for Kristersson-regjeringen. Men at en regjerings­krise ville true i løpet av få dager, var likevel uventet.

Les mer: «Et paradigmeskifte for innvandrings­­politikken» – men er det nok? – Document

Les mer: Sverige­demokraterna – formelt utenfor regjeringen, men likevel i maktens sentrum – Document

Expressens politiske kommentator Viktor Barth-Kron er blant dem som har advart om at Liberalerna er den nye regjeringens svake kort, og under overskriften «Cirkus Liberalerna turnerar vidare» kommenterer han i dag absurditeten ved at et parti som kun ved hjelp av taktiske stemmer klarte å beholde noen få representanter i Riksdagen, opptrer som det gjør.

«Att Liberalerna avsåg bilda en borgerlig regering som samarbetade med SD var uppenbart för alla som röstade på partiet, och förmodligen även för eventuella livsformer i yttre rymden.

Den överenskomna politiken i Tidöavtalet ligger tämligen väl i linje med vad man kunde vänta sig, givet hur rösterna i valet föll ut.

Det finns inga större överraskningar här, även om en del liberal­partister föredrar att låtsas som det.

I sammanhanget kan man därför påminna om att ingen är tvingad att representera Liberalerna i Sveriges riksdag under mandat­perioden 2022–2026. Det går att avsäga sig uppdraget, med hänvisning till värderingar, ideologi, väder eller vad man nu känner för.

Många skulle förmodligen också tolka en avsägelse i protest som en starkare markering än att först genomföra SD:s migrations­politik och ge Jimmie Åkesson skrivbord i Rosenbad, för att sedan välja martyrskapet på kullen ”nationellt tiggeriförbud”.»

Selv om Sveriges nyvalgte statsminister Ulf Kristersson presenterte sine statsråder i dag, er Liberalernas opptreden en kilde til bekymring.

Dagens Sverige er et politisk hav som det er vanskelig å navigere i, og den nye regjeringen vil bli tvunget til å styre skipet under konstant vind fra venstresiden. Det siste man trenger akkurat nå, er en styrmann om bord som aktivt leter etter hvert eneste skjær i farvannet.

Kjøp billetter til Document-møtet i Ulsteinvik her!

Kjøp «Den døende borgeren» av Victor Davis Hanson!