Selv om alle partier i den svenske riksdagen sier de vil bryte opp skolesegregeringen, er det vanskelig å se noen realistisk løsning på problemet. Det handler om ren matematikk og demografi.

Dette skriver Mats Skogkär på lederplass i Bulletin. For neste uke skal riksdagen stemme over regjeringens forslag, Ett mer likvärdigt skolval. Trolig vil forslaget få strykkarakter, og dét er vel fortjent, mener Skogkär.

En av målsetningene er å redusere segregeringen i skolene. Dette er nok et eksempel på hvordan politikere forsøker å pynte på symptomene, siden de ikke er i stand til å se det egentlige problemet i øynene: Den ekstreme migrasjonspolitikken Sverige har ført i mange år.

Lösningen blir social ingenjörskonst. Regeringen vill föra in en bestämmelse i skollagen som innebär att huvudmännen, alltså de som driver skolorna, blir skyldiga att “så långt det är möjligt aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever”.

Riktignok skriver regjeringen at det ikke er etnisitet man skal se på, men sosioøkonomiske faktorer. Men siden Sveriges underklasse stort sett består av folk med ikke-svensk etnisitet, så er overlappingen mellom sosioøkonomiske faktorer og etnisitet nokså åpenbar.

Så i praksis handler det om å blande elever med svensk bakgrunn med innvandrerelever. Svenske skolebarn skal dermed tildeles ansvaret for myndighetenes mislykkede integreringspolitikk.

Ingen skal slippe unna multikulturens velsignelse. Alle skal marineres i den samme ghetto-mentaliteten.

I propositionen kommer regeringen med flera kreativa förslag om hur den eftersträvade allsidiga sociala sammansättningen kan uppnås. Till exempel genom “strategiskt dragna förtursområden” där “socioekonomiskt utsatta respektive gynnsamma områden ingår i förtursområdet för en och samma skola”.

Det dreier seg ikke om et slags nærhetsprinsipp. I stedet kan elever bli kvotert inn ut fra hvilken adresse de bor på. Elever fra såkalte utsatte områder vil trolig stå først i køen.

Regeringen har i debatten anklagats för att öppna för bussning av elever, vilket förnekas blankt. Men i propositionen påpekas att “kommunikationsmöjligheter” är en faktor som huvudmännen kan ta med i beräkningen när det ska avgöras vad som är en skola “nära hemmet”.

Kommunikasjonsmuligheter er jo noe man kan opprette ved å sette opp skolebusser fra A til B. Så det er åpenbart at såkalt bussing kan bli aktuelt, og trolig helt nødvendig for å oppnå redusert segregering. For innvandrere bor jo i stor grad i egne enklaver.

Det mangler rett og slett svensker i mange områder. Skal man da busse svenske elever inn til skoler hvor svenske elever nesten ikke eksisterer? Da er det svenske elever som må integrere seg i gangsterkulturen, ikke innvandrere som må integrere seg i en svensk kultur få politikere er i stand til å definere.

Svenske barn busses til ghetto-skoler når nyankomne innvandrere har førstevalg på skoleplasser

I de store byene gir krav om morsmålsundervisning et bilde av situasjonen.

År 2020 var det i hela riket närmare var tredje elev i grundskolan, 28,6 procent. I Malmö var andelen 59 procent, i Göteborg 45,2 procent och i Stockholm 38,9 procent. I Södertälje var två av tre elever i grundskolan, 66,8 procent, berättigade till modersmålsundervisning.

Allerede i 2018 kom rapporten Ett söndrat land, som fastlo at segregeringen av skolene allerede var svært omfattende. 28 av 30 kommuner som ble undersøkt var preget av to parallelle skolesystemer. Rapporten slo også fast at forsøk på å redusere segregeringen hadde vært mislykket.

Två parallella skolsystem har vuxit fram, där välutbildade och svenskfödda familjer väljer bort skolor med barn till lågutbildade och familjer med invandrarbakgrund.

Elever i alderen 6-16 år. med to foreldre født i Sverige, utgjør 32  prosent i Malmö og 31 prosent i Södertälje. Dermed vil svenske elever bli en minoritet på alle skolene i disse byene, hvis tanken er at de skal fordeles jevnt utover.

Men dette vil neppe foreldrene til disse svenske barna akseptere. Matematikken og demografien forteller oss derfor at skolene vil forbli segregerte.

For selv i Sverige vil neppe småbarnsforeldre fortsette å stemme på partier som vil skape utrygge og dårlige skoler for alle svenske barn.

Situasjonen i enkelte deler av Norge går i samme retning, og den politiske debatten følger i det samme sporet. Vi ligger bare noen år etter.

Kjøp billetter her!