I en kronikk i Näringslivets medieinstitut beskriver journalisten Anders Bolling hvordan Dagens Nyheter nektet å publisere tekster om miljø og klima som ikke støttet opp under klimahysteriet.
Bolling var svært interessert i de komplekse spørsmålene rundt klima, og hadde som ambisjon å gjengi korrekte og balanserte fakta. Han oppdaget raskt at dette var en kontroversiell innstilling.
Emellanåt skrev jag om de vetenskapliga rön och den statistik om klimatet som inte brukar ges plats. Att väldigt få former av extremväder ökar, exempelvis. Eller att antagandena om klimatets känslighet för koldioxidutsläpp varit oförändrade i 40 år. Eller att djur och växter hittills inte tycks ha haft särskilt stora problem med den uppvärmning som skett.
Han fikk en del e-poster, mest positive, men også noen kritiske. De mest opprørte henvendte seg direkte til avisens ledelse. Etter en stund tok redaksjonssjefen Caspar Opitz kontakt med Bolling.
Han lät förstå att mitt sätt att beskriva uppvärmningen och dess konsekvenser var problematisk. ”Vi får många mejl om det här”, sade han. Det handlade inte om sakfel, ”du brukar vara noggrann”, men han påpekade att tidningen hade en vetenskaplig hållning i de här frågorna, och han hade stämt av med ett par vetenskapligt kunniga personer på redaktionen.
Redaksjonssjefen sammenlignet en vitenskapelig holdning til klimaspørsmålet med Holocaust-fornektelse.
Han nämnde den kända (och ofta övertolkade) undersökningen som sägs visa var ”97 procent av klimatforskarna” står i frågan. Och sedan gjorde han en referens som fick det att isa till lite grann i mina ådror: han jämförde med hur tidningen brukar hantera förintelseförnekare, ”som vi ju också håller kort”.
Bolling følte seg malt inn i et hjørne. Redaksjonssjefen hadde åpenbare mangler på kunnskap, men han hadde noe viktigere: Han hadde makt.
De omtalte 97 prosent er avslørt som bløff gjentatte ganger, men brukes fortsatt på inn- og utpust av klimaalarmister. Dette til tross for at vitenskapelige sannheter selvsagt ikke bestemmes av et flertall, men av den som har rett.
Selv om man aksepterer tesen om 97 prosent, så betyr ikke dette annet enn at 97 prosent av klimaforskere mener at mennesker påvirker klimaet. Bolling er ikke særlig imponert.
So what? Det är ju alla med på, inklusive varenda ”skeptiker” där ute. Eller i alla fall 97 procent av dem, om vi ska vara på det humöret.
Vad hela saken handlar om är hur stor påverkan är, hur snabbt uppvärmningen går, hur känsligt klimatet är för ökad koldioxidhalt, hur mycket själva vädret påverkas av detta och i vilken mån förändringarna är skadliga eller kanske i vissa fall har fördelar.
I tillegg kommer selvsagt diskusjonen om hvilke tiltak som gir størst effekt per krone. I de fleste land i Europa har politikere landet på rene fantasier om grønn omstilling, og ekstremt kostbare tiltak som kun flytter utslippene noen kilometer vekk fra «vår» atmosfære. Elektrifiseringen av sokkelen er kanskje vårt eget mest ekstreme eksempel.
Et par år tidligere hadde Bolling fått klarsignal for en serie artikler om ulike positive trender i verden. I den forbindelse tok han opp det han beskrev som myten om ørkenspredning. Men den artikkelen fikk han ikke lov til å skrive.
”Men varför?”, undrade jag. ”Är det för kontroversiellt för DN-ledningen?” ”Ja”, svarade dåvarande redaktionschefen Pia Skagermark, ”det verkar som det”.
Bolling følte dette var «en annan tydlig indikation på att DN:s ledning ville undvika en icke-alarmistisk klimatberättelse».
Journalistikken, politikken og aktivismen går hånd i hånd.
Att den här frågan blivit så svartvit har mycket att göra med den dramaberoende medielogiken och med den symbiotiska dans som pågår mellan politiker, aktivister och journalister.
Fast egentligen är det besynnerligt att medierna är så ovilliga, för att inte säga livrädda, att referera till studier och statistik som inte bekräftar bilden av nära förestående klimatkatastrof.
Anders Bolling sluttet i Dagens Nyheter i fjor, etter 22 års ansettelse.
DN ville undvika en icke-alarmistisk klimatberättelse
Lær alt om klimasaken og hysteriet rundt den. Kjøp Kents bok her!