Snillismen har skylden for problemene i de såkalte utanförskapsområdena i Sverige. Årsaken er en teologisk beslutning den svenske stat tok i 1919.

Dette ifølge et meningsinnlegg i Världen Idag.

En rot till problemen är statens beslut 1919 att ersätta Luthers katekes med Jesu Bergspredikan i skolans kristendomsundervisning, skriver Rune Imberg.

Imberg (68) er en svensk prest med doktorgrad i kirkehistorie. Han mistet sin autoritet som prest i 2019, men fikk denne tilbake via en anke. Han er åpenbart en av de få konservative prestene i Sverige, teologisk sett.

Sverige synker stadig dypere, mener Imberg (slik jeg tolker ham).

Sverige befinner sig på ett sluttande plan vilket vi ständigt påminns om: Gängavrättningar, barn och vuxna som beskjuts när de befinner sig på fel ställe vid fel tidpunkt, personer som dödas på pizzerian eller hos frisören. Nästan alla reagerar över detta, även om vissa politiker tenderar att försöka bortförklara problemen.

Hvordan kunne dette skje med verdens beste land? Imberg setter pekefingeren på en beslutning i 1919.

Utvecklingen kan förefalla obegriplig men har sina rötter långt tillbaka i tiden, bland annat till år 1919, när staten beslöt att ta bort Martin Luthers Lilla katekes från skolans kristendomsundervisning och i stället ersätta den med Bergspredikan, Matteusev. kap 5-7.

Beslutet var katastrofalt och öppnade slussarna till den förvirring som präglar dagens Sverige, när samhällets ”högerhand” (t ex polis, domstolar och försvarsmakt) ofta inte gör sitt arbete utan försöker agera ”vänsterhand” (socialvård och liknande).

Hva står i denne prekenen fra berget? Det som slår meg, er hvor umulige krav Jesus stiller til menneskene.

21 I haven hört att det är sagt till de gamle: ‘Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.’

22 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: ‘Du odåga’, han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: ‘Du dåre’, han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.

27 I haven hört att det är sagt: ‘Du skall icke begå äktenskapsbrott.’
28 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

«Gehenna» ble etterhvert en alternativ betegnelse på stedet der de døde blir straffet, helvete.

Det svenske samfunnet har i over 500 år vært preget av Luthersk tankegang. Gud er skaperen, den politiske ledelsen skal sørge for fred og frihet for befolkningen. Et samfunn styres ved lover, og kirken skal forkynne evangeliet.

Men lov og evangelium må ikke blandes sammen. Det blir umulig i en «progressiv» verden.

Ett problem som ofta glömdes bort var detta: I vad mån kan man behålla den normativa strukturen (lagarna) från en kristen kultur om man både förutsätter en rad kristna värderingar (t ex förbud mot spädbarnsdråp, monogami, u-hjälp) och vill bryta med traditionell kristen etik, till exempel i sex- och samlevnadsfrågor?

Modernismens företrädare var emot det gamla lutherska enhetssamhället, men vilken ideologi var man för?

Klassisk: De revolusjonære vet hva de vil rive opp, men har ingen idé om hva som skal reise seg fra ruinene. Dette kan nesten ikke gjentas for ofte.

Den lille katekismen fortalte på en lett forståelig måte om Guds ti bud. Svenske barn fikk lære hva man absolutt ikke skulle gjøre, og hva man burde gjøre.

Så kom den velkjente Fader Vår. Dette grunnleggende har preget både Sverige og Norge, selv oss som er ateister.

Men å bygge et samfunn på Bergprekenen, kan føre til en katastrofe, mener Imberg.

Tankestrukturen i katekesen har format Sverige. Däremot handlar Bergspredikan inte om samhället utan om hur kristna ska leva i kyrkan och i världen. Jesu uppmaning ”att vända andra kinden till” (Matt 5:38-42) riktas alltså inte till samhället. Att ändå försöka bygga ett samhälle som vilar på Bergspredikan tenderar att leda till en katastrof.

Han refererer til historikeren Lars Trädgård, som skriver følgende:

Kopplingen mellan Svenska kyrkan, Luther och den svenska nationalstaten är både djup och komplex. Det verkar till exempel vara från just Luther som de svenska moraliska värderingar som sätter både individen och samhället i centrum kommer.

”Utan Luther stannar Sverige”, skrev teologen Gustaf Wingren (1910–2000). Han menade att det är Luther som vi i de skandinaviska länderna har att tacka för vår arbetsmoral.

Det var genom Luther som vi lärde oss att ”läsa i bok” och ”jobba i världsliga sysslor”, vilket har resulterat i ett nordiskt välstånd som är respekterat i världen.

Hvem har respekt for Sverige nå? Myndighetene er opptatt med å pusse på bildet i stedet for å bedre situasjonen for det svenske folket.

Svenska Institutet (SI) saumfarer medieomtale ute i verden. Så er oppdraget å «berätta om Sverige». Mer presist og oversatt skal SI «kommunisere kompetanser, erfaringer og verdier som er viktige for oss».

Sverige avskaffet Luther, men hadde ingenting og erstatte ham med, skriver Imberg. Resultatet ble et samfunn som trekker på skuldrene over gjengvoldtekter og terror.

Våra politiker har en hemläxa att göra, liksom polisen, domstolarna och socialförvaltningarna, och inte minst de personer som ansvarar för migrations- och integrationspolitiken.

Många problem i utanförskapsområdena har sina rötter i en ”snällhetsfilosofi” som gått överstyr. Med tiden har detta gett oss gängkriminalitet, klansamhällen och sharialagstiftning.

Imberg vil tilbake til vikingenes tankegang, og siterer et kjent norsk prinsipp, som nok er foreldet:

Med lov skal landet bygges, og ikke med ulov ødes.

Neste setning er minst like viktig:

Og den som ikke vil unne andre dette, skal heller ikke selv nyte (godt av loven).

Her har man borgerrettigheten beskrevet. De som ikke følger lovene skal ikke bli prioriterte. Hvis man kommer fra et annet land for å bryte våre lover samtidig som vi forsørger dem, så er min omsorg og empati svært begrenset. For å understreke: Da mener jeg folk som bedriver grov kriminalitet, som fornedringsran, voldtekter og i verste fall terror.

En del av loven var motstandsretten:  «Ingen mann skal gjøre atfor [voldsverk] mot en mann, verken kongen eller annen mann. Men hvis kongen gjør det skal man skjære [hær]pil.»

I 2017 ble spørsmålet stilt av den norske journalisten Bård Amundsen:

Er nordmenn de siste protestantene?

Bare i ett eneste land i Europa – Norge – svarer nå et flertall av protestantene at frelse kun kan nås gjennom troen på Gud.

I vårt naboland Sverige er så få som 17 prosent av troende protestanter, enige i Luthers lære om sola fide.

Det er vanskelig å vurdere om Imberg har rett, mine teologiske begrensninger er et handikapp. Men en ting burde være åpenbart for de fleste.

Sverige beveger seg veldig raskt i feil retning. Norge dilter etter, selv om vi faktisk vet hva som venter oss.

Dette er det utilgivelige faktum.

Det finnes håp for Norge, på bygdene, i Nord-Norge, på Varhaug og Vigrestad, på Frøya og noen andre steder. Men håpet svinner for Sverige.

Världen Idag

Kjøp Asle Tojes siste bok her!