Hanne Tolg 
Nyamko Sabuni – stillbilde fra video.
Lederen for Liberalerna i Sverige, Nyamko Sabuni, sier at det ikke skal finnes noen utsatte områder i Sverige i 2030. Det er et skjebnespørsmål for Sverige og må styre all politikk som berører innvandring og integrasjon, skriver Nyamko Sabuni (L) og Fredrik Malm (L) i Expressen.
Det må imidlertid graves dypt i de svenske skattebetalernes lommebok. Nyamko Sabuni sier at dette vil kreve noe som likner på en Marshall-plan.
Vi kräver stopp för bidragslinjen som förvärrar utanförskapet. I dag är det hundratusentals i Sverige som drabbas av skolor som misslyckas, en polis som inte kan fullfölja sitt uppdrag i bostadsområdet, en välfärd som präglas av omhändertagande i stället för eget ansvar.
Liberalerne vil ha en ny innvandringspolitikk. I et omfang som samfunnet håndterer, skriver de to og indikerer at dette ikke er tilfelle i dag.
Sverige ska hjälpa människor i behov av skydd, men i en omfattning som samhället klarar.
Nyamko Sabuni er ingen tilhenger av mangfold. Hun er selv innvandrer fra Burundi. Og det er hun som må fortelle svenskene at dette ikke går lenger:
– Det visade sig tydligt att vårt system inte klarar när det kommer 150 000 människor, och det kan vi ställas inför igen: 150 000 kan återigen komma till våra gränser. Och om vi inte klarade det 2015 kommer vi inte klara det nästa gång heller, sier Nyamko Sabuni.
For å snu utviklingen, har de satt opp fem punkter:
1. Inga utsatta områden bör vara ett vägledande mål för budgeten. Alla integrations- eller migrationspolitiska reformer måste bygga på en konsekvensanalys om reformerna minskar eller ökar utanförskapet.
2. Lyft kunskap och studiero i skolan. Gör skolan statlig, börja gärna med skolor i utsatta områden. Skolor som drivs av extremister ska stängas ned.
3. Återupprätta arbetslinjen, där det blir enklare och mer lönsamt att försörja sig själv i stället för att leva på bidrag. Personligt ansvar och egenmakt är grundläggande för det liberala samhället.
4. Prioritera svenska språket. Äntligen blir nu det liberala förslaget om ett språk- och samhällstest för medborgarskap verklighet. Nu behövs fler reformer som säkerställer goda kunskaper i svenska språket.
5. Befria gator och torg från kriminella gäng i utsatta områden. Vår lagbundna frihet måste omfatta alla. Barn som växer upp i kriminella familjer måste oftare omhändertas och alla former av hedersförtryck måste bekämpas mer kraftfullt.
Det er ikke vanskelig å si seg enig i tiltak som alle ønsker seg, som å bli kvitt kriminalitet, prioritering av landets språk, økt skolekunnskap og ro og at det skal bli mer lønnsomt å forsørge seg selv.
Konsekvensanalyser når det gjelder innvandring er noe politikerne aldri har ønsket seg. Det vil avsløre hvor dyrt det er blitt å ødelegge sitt eget samfunn.
Å gjøre det mer lønnsomt å forsørge seg selv enn å leve på bidrag, er vanskelig når det er snakk om innvandrere med kunnskaper og ferdigheter som overhodet ikke matcher med det svenske samfunnets behov. Hvor skal jobbene komme fra? I Sverige greier ikke innvandrerne å bestå videregående skole uansett hvor lavt de senker kravene. I hvilken ende skal man starte her? Ta fra dem bidragene? Det såkalte utenforskapet er i mange tilfeller selvvalgt. Det er feil å anta at alle innvandrere ønsker å bli som oss eller leve som oss.
Vi ser det på «fattigdommen» i Norge også. Somalierne sender enorme summer hjem til Somalia, mens deres egne barn går for lut og kaldt vann i Norge. Prioriteringene er annerledes, og det er vanskelig å kappe røttene til hjemlandet. Bøtta blir aldri full uansett hvor mye nordiske og europeiske skattebetalere fyller på. En Marshall-plan er ikke nok. Våre politikere har importert en underklasse hvor store deler ikke ønsker å ta del i noen sosial mobilisering og assimilering i samfunnet.
Millioner av kroner er gått til «løfting» av områder i både Sverige, Danmark og Norge. Men kriminaliteten florerer fremdeles, og trangboddheten er en naturlig følge av at våre hus ikke er bygget for familier på 10 personer eller utleie av flere soverom, såkalt hyblifisering, som er et stort problem i Groruddalen. Det har tatt evigheter bare å få regjeringen til å komme med et forslag om hvordan dette skal forhindres. «Det er særlig i storbyer og byer med mange studenter at vi ser tilfeller av hyblifisering», skriver de. Ja, det er det nok, men det er ikke studenter som leier soverom i leilighetene på Stovner.
Innvandrere fra fjerne kulturer er nettopp dét: fjernt fra norsk levemåte.
Det er ikke bygningene som skaper landet, det er innbyggerne. Når vi importerer mennesker fra Midtøsten og Afrika, er det den kulturen vi får. Dette får konsekvenser når alle skal behandles likt. Våre nordiske, tillitsbaserte samfunn er i ferd med å gå dukken. Når banken du har brukt i 50 år, forlanger at du stiller opp med passet ditt for å bevise hvem du er for å beholde kundeforholdet, skjønner du at noe er gått fullstendig feil.
Vi har forsøkt integrering og assimilering, men vi har fått segregering. Det er bare å ta en tur i Nordmarka, så ser du hvor vellykket integreringen har vært.
I stedet for en Marshall-plan burde Sverige heller tenke på hvordan de skal få returnert alle dem som ikke vil tilpasse seg Sverige.
Det var de som kom til oss.
Kjøp Asle Tojes siste bok her!
