Venstresiden bryr seg ikke om menneskerettighetene til kristne

Noen av skoleguttene som i desember slapp fri etter å ha blitt kidnappet fra en kristen skole av den islamistiske terrorgruppen Boko Haram. Foto: AP/Sunday Alamba/ NTB

Venstresiden viser en total blindhet overfor den massive undertrykkelsen og urettferdigheten verdens kristne blir utsatt for. Dette skriver Charlie Weimers i en debattartikkel i den kristne svenske avisen Världen Idag.

Weimers representerer Sverigedemokraterna (SD) som medlem av Europaparlamentet siden 2019. Han er ikke imponert over hykleriet han opplevde nylig:

Hyckleriet stod högt upp på dagordningen när Europaparlamentet i januari skulle rösta om sitt betänkande om mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Man kunde förvänta sig att allas, inklusive världens allt mer förföljda kristnas, mänskliga rättigheter vore en central del av utkastet.

Så var dock inte fallet.

Förföljelsen av kristna nämndes inte en enda gång i originaltexten, som endast fördömde ”fall av diskriminering, intolerans, förföljelse och avrättningar med anknytning till ’religion eller övertygelse’” på ett mycket generellt och helt otillräckligt sätt.

Weimers peker på at kristne er målet for omtrent 80 prosent av all diskriminering og forfølgelse knyttet til religion og overbevisning, ifølge International Society for Human Rights. Open Doors anslår at kirkeangrep har økt med 500 prosent på ett år, fra 2019 til 2020.

Men kristne ble ikke nevnt i EUs tekst om menneskerettigheter en eneste gang. Samtidig noterer Weimers at forfølgelse som rammer LHBTQ-miljøer nevnes 26 ganger. Dette skapte reaksjoner i den konservative blokken i EU-parlamentet, som ba om at situasjonen for verdens kristne burde få større oppmerksomhet.

Født sånn eller blitt sånn

Svaret fra venstreblokken og de liberale var at det ikke var nødvendig å nevne kristne spesielt. For religion er noe man velger, mens man er født til å være LGBTQ.

Denna uppseendeväckande respons bör fördömas i sig själv som otroligt ignorant och skadlig. Genom att hävda att kristna kunde undgå förföljelse genom att byta religion, konvertera, skuldbelägger de offret i stället för gärningsmannen. Uttalandet för tankarna till det val kristna ställs inför i Mellanöstern, Afrika och Asien av islamister: konvertera, betala straffskatt, fly eller dö.

Det er også verdt å merke seg at det neppe er aktuelt å bruke samme argumentasjon mot asylsøkere som søker asyl av religiøse grunner. Man tviler på at Migrationsverket i Sverige forteller til en asylsøker at han bare kan skifte religion, så er det trygt å reise hjem.

Dessuten har det lenge vært en debatt også internt i LGBTQ-bevegelsen om kjønnsidentitet er et valg eller ikke. Blant annet kjønnsforsker Nils Axel Nilssen hevdet kategorisk at hans legning var et valg i samtale med Harald Eia i TV-programmet Hjernevask. Uansett hvilken konklusjon man faller ned på, oppstår det visse filosofiske problemer.

Weimers nevner den groteske saken fra Pakistan, hvor to søstre som nektet å konvertere til islam ble utsatt for voldtekt, tortur og tilslutt drap. Han viser til situasjonen i Nigeria, som har blitt kalt verdens største drapsplass for kristne av hjelpeorganisasjonen International Christian Concern.

Men venstresiden bryr seg altså ikke, hevder Weimers, som avslutter slik:

Detta gör vänsterns fullständiga åsidosättande av kristnas mänskliga rättigheter än mer avskyvärt. Svart på vitt ser vi att vänstern inte, som de hävdar, försvarar mänskliga rättigheter universellt och oavsiktligt lierar sig med extremisterna genom att förneka kristnas mänskliga rättigheter och till och med den mest grundläggande principen: rätten till liv.

Om vi Europaparlamentariker förväntas knipa igen för att de valde sin tro, vill jag att mina liberala, gröna och socialdemokratiska kollegor i EU förklarar: hur är detta något annat än att säga ”håll käft och konvertera” till förföljda kristna?