Lupita Nyong’o vant Oscar for beste kvinnelige birolle i filmen  «12 Years a Slave» i 2014. Foto: Lucy Nicholson/Reuters 

Hysteriet omkring såkalt identitetspolitikk, «riktig» hudfarge osv. når stadig nye høyder. I den politisk korrekte filmindustrien i USA går man helt av hengslene. Alt bør nå handle om «mangfold». Ellers kan man bare glemme å vinne noen Oscar.

Det er avisen Samnytt som forteller om hvordan galskapen brer om seg i venstrevridde, såkalt kulturelle kretser i ISA. Filmindustrien har ofte stått i front for denne type påfunn, og nå lanseres enda en spinnvill «innovasjon». Det handler om den tradisjonelle Oscar-gallaen og hva som kreves for å kunne hevde seg der.

«För att överhuvudtaget kunna vara med och tävla om att utses till årets bästa film måste en rad så kallade mångfaldskrav uppfyllas. Det meddelar Amerikanska filmakademien som sedan 1929 delat ut priset», skriver Samnytt.

Tidligere har Oscar-gallaen primært vært en kvalitetskonkurranse, der talent, originalitet, håndverk/utførelse og så videre har blitt premiert. Det er i prinsippet så enkelt som at de beste filmene stort sett har hevdet seg. Dermed har resultatet av denne kåringen vært en god veileder for publikum med tanke på å velge gode og severdige filmer.

Dette blir nå helt annerledes. Samnytt skriver videre:

Det var i somras som akademin meddelade att man kommer implementera en «representations- och inkluderingsnorm».

Då fanns dock inga mer konkreta detaljer. Nu står det klart att man kommer att ha normer och krav som påstås syfta till att öka representationen och inkluderingen både framför och bakom kameran.

Med andre ord må både skuespillerroller i filmen og jobber i produksjonen besettes av personer med «riktig» bakgrunn. Til og med manuset bør reflektere disse målene. Ellers kan man bare glemme å få noen Oscar-statuett.

Disse nye reglene («normene») skal gjelde fra 2025, men det er all grunn til å tro at de i praksis vil være førende allerede ved første anledning. Når først et slikt tankesett har fått innpass, begynner det gjerne å «fungere» umiddelbart. For det er dette som «gjelder» nå.

Det presiseres hvordan de såkalte normene er tenkt utformet:

«Till 2025 års upplaga kommer man kräva att endast filmer som uppnår åtminstone två av dessa normer kan nomineras till priset för årets bästa film. Dessa handlar om att huvudrollen eller en viktig biroll måste spelas av en skådespelare från en underrepresenterad etnisk minoritetsgrupp.

Alternativt måste 30 procent av alla skådespelare i de mindre rollerna vara kvinnor, etniska minoriteter, hbtq-personer eller individer med funktionsnedsättning. Ett tredje sätt att uppnå kravet är att berättelsen i sig handlar om dessa.»

Her kan det med andre ord åpne seg nye muligheter til glamorøs filmkarriere for personer som kanskje ikke har all verdens av skuespillertalenter eller erfaring, men som oppfyller en haug med politisk korrekte «normer» knyttet til kjønnsidentitet, etnisk bakgrunn, funksjonshemning og så videre. Ingen vil uansett våge noe annet enn å juble for det de leverer, hvor ubehjelpelig det enn måtte bli.

Også juryene som kårer Oscar-vinnerne skal sammensettes ut fra denne typen kriterier:

«Efter påtryckningar säger sig akademin ha ökat andelen kvinnor och personer från minoritetsgrupper i sin jury.»

Det er ikke så vanskelig å tenke seg hvordan dette vil påvirke nivået på det som produseres. Slike komplett bisarre og irrelevante retningslinjer kan på ingen som helst måte heve severdigheten for de filmer og serier som produseres. Tvert imot.

Når man setter menneskers faktiske talenter og faglige kvaliteter i annen rekke i rekrutteringen, resulterer det selvsagt i svekket kvalitet over hele linjen. Det gjelder enten man lager film eller noe som helst annet.

Denne typen tankegang er så absurd at man nesten må klype seg i armen. Kanskje kirurger og piloter også snart skal ansettes etter de samme kriterier?

Man kan se for seg en Hollywood-størrelse brøle rasende ut i mottaket på et sykehus:

«Det spiller ingen rolle hvem som er den flinkeste hjertekirurgen her, jeg forlanger at min dødssyke datter blir operert av en transkjønnet kirurg med bakgrunn fra en undertrykt etnisk folkegruppe!»

Kjøp boken til Kjell Skartveit her!