Øyvind Thuestad Skjermdump, Expressen TV
Onsdag brøt tusenvis av stockholmere mot regjeringens og helsemyndighetenes restriksjoner og marsjerte ut i gatene i protest mot amerikansk politi og den forhatte hvitheten.
Politiet passet på å bidra ved å bøye kne for demonstrantene, skriver Bitte Assarmo på Det Goda Samhället.
Det som utspelade sig då den kvinnliga polisen bröt mot all anständighet och lierade sig med demonstranterna i en tydlig politisk gest är det värsta jag sett sedan den tidigare rikspolischefen Dan Eliasson grät över en mördare i TV-nyheterna för några år sen. Ödmjukt böjde hon knä inför människor som bar på plakat som annonserade att ”all cops are bastards”, knöt sin näve på bästa Black Panther-vis och avslutade det hela med att krama om så många hon hann med. Gråtande, ska tilläggas.
Varför hon grät är inte helt uppenbart, men sannolikt för att hon var så djupt rörd av sin egen enastående godhet och sitt modiga ställningstagande mot rasism, om man ska döma av hennes självbelåtna ansiktsuttryck. Hon är ju trots allt både polis och vit, så det är klart att hon är medskyldig till George Floyds död, fattas bara annat. Sådan tur då att hon, i sin mjuka kvinnlighet, förmådde erkänna sin skuld inför demonstranterna så att hon kunde överösas av kärlek.
Jo, så uttryckte de det faktiskt i Expressen TV. En mediekanal som, för övrigt, gjort sitt bästa för att elda på polariseringen i samhället genom att rapportera om demonstrationerna i Stockholm på ett synnerligen obehagligt vinklat vis.
Att överösas av kärlek är dock inte polisens främsta uppgift. Den polis som inte vet det, bör snarast byta yrke. Helst med hjälp av sina överordnade, men med den utveckling som skett, och sker, i Sverige är det tveksamt om ens polisledningen vet vad som är polisens egentliga uppdrag. Sannolikt kommer därför den kvinnliga gråtpolisen att göra en alldeles strålande karriär, ivrigt påhejad av kulturmän som Jens Liljestrand och andra som lever i en verklighet där man uppenbarligen inte har behov av en fungerande polis.
Den knutna näven, de känslosamma tårarna och erkännandet av den kollektiva vita skulden kommer således att ta henne rakt in i TV-soffan, vidare till Sveriges radios sommarstudio, där hon ges tillfälle att berätta om sitt mod och sitt viktiga ställningstagande, och så småningom kanske rentav till toppen i polishierarkin. Så sjukt är Sverige idag.
Gråtpolisens gest viser at alt er satt ut av spill i Sverige. Det finnes ingen regler lenger. Vi kan ikke lenger stole på politiet, skriver Assarmo. Vi kan ikke forutsettte av de virkelig gjør jobben sin når allmennheten, som lønner dem, trenger dem:
Som sagt: Allt är satt ur spel. Gråtpolisens tid är nu. Och vad som helst kan hända.
Kjøp bøker fra Document Forlags utsøkte utvalg her!
