Henrik Sundt 
En slags sysselsetting: Unge «frivillige» deler ut info om covid-19 i Tensta utenfor Stockholm 12. april. Foto: Ali Lorestani / TT / Scanpix.
Det store mantraet er å få alle innvandrere i jobb – fort! Statistikk over antall sysselsatte ser for mange landgrupper tålelig bra ut, men ser man på evnen til å forsørge seg selv, er bildet kølsvart. Dette kommer blant annet av at man defineres som sysselsatt bare man jobber én time i uken – men lønn for én time kan man selvsagt ikke leve av. Da må staten – du og jeg – betale resten.
En fersk rapport fra svenske Entreprenörskapsforum spør: När blir utrikes födda självförsörjande? Det korte svaret er: Aldri.
Funnene i rapporten er mildt sagt nedslående:
En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning. År 2016 var drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder inte självförsörjande. Högt räknat var 38 respektive 36 procent av individer med härkomst i Afrika respektive Mellanöstern självförsörjande 2016.
Motsvarande uppskattningar för inrikes födda och individer från våra nordiska grannländer låg på 73 procent. Självförsörjningsgraden är betydligt lägre än sysselsättningsgraden.
Grovt regnet er det altså bare en drøy tredjedel av innvandrere fra Afrika og Midt-Østen som klarer å forsørge seg selv, selv etter flere tiårs opphold i Sverige.
Det er også store forskjeller når det gjelder sysselsetting. Arbeidsledigheten i 2018 for aldersgruppen 15-74 år var på 3,8% for innenlandsfødte men hele 15,4% for utenlandsfødte. Så mange som 772.000 personer (innen- og utenlandsfødte) i arbeidsfør alder levde på svensk «NAV», og dette utgjorde 13,3% av den totale arbeidsstokken. Vi snakker altså om et betydelig økonomisk utenforskap i befolkningen.
Sverige har samme ulykksalige og meningsløse måte å måle sysselsettingsgrad på som Norge: Én times arbeid i uken er nok til å bli registrert som sysselsatt. Men dette er selvsagt ikke i nærheten av det samme som å være selvforsørgende.
Självförsörjningsgraden ger en mer rättvisande bild av graden av ekonomisk integration hos utrikes födda än vad sysselsättningsstatistiken gör.
Rapporten konkluderer med at graden av selvforsørgende for samtlige grupper innvandrere er lavere enn sysselsettingsgraden. Det er bare en minoritet av de utenlandsfødte som er eller har vært selvforsørgende siden de kom til Sverige, og det tar tid å komme dit:
För hälften av alla utrikes födda tog det i genomsnitt fyra till fem år för att uppnå sysselsättning under hela den undersökta perioden (1990–2016). Samtidigt tog det i genomsnitt 12–13 år för hälften av alla utrikes födda att uppnå självförsörjning. Skillnaderna är således dramatiska; fem år efter migrationstidpunkten är sysselsättningsgraden i genomsnitt mer än dubbla självförsörjningsgraden.
Utdannelse gjør at innvandrere raskere blir selvforsørgende, men også her er det store variasjoner mellom de ulike landgruppene. Man blir heller ikke overrasket over å lese at evnen til å forsørge seg selv er mye lavere i områder som av politiet defineres som ”utsatta områden”.
Gapet mellom nivået på det å være selvforsørgende og det å leve helt eller delvis på NAV, må dekkes av skattebetalerne.
Brochmann II-utvalgets rapport fra 2017 peker på mye av det samme som rapporten fra svenske Entreprenörskapsforum. Svenskene ligger imidlertid noen år foran oss – vi ser nå hva som kommer. Og det blir fryktelig dyrt…
Bestill Douglas Murrays bok “Europas underlige død” fra Document Forlag her!
