Dessa tilltag av politisk inkompetens förenade med impotens, har inte bara ständigt fött SD så att det har gått från att vara ett marginellt parti till att bli ett av de tre stora. De har också kontinuerligt skjutit upp hanteringen av de en gång allvarliga problem som vårt land och samhälle gick till mötes, till att dessa i dag måste uppgraderas till mycket allvarliga problem.

Gür underbygger med et eksempel fra det svenske skoleverket, som viser størrelsen på problemene Sverige står overfor:

Antalet barn i skolåldern, alltså mellan 6 och 16 år totalt 11 årskullar, var 2017 dryg 1 miljon 288 tusen. Av dessa utgjorde drygt 316 tusen, alltså 25 procent, barn som var utrikesfödda (drygt 161 tusen) och barn som var födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar (drygt 154 tusen). Det innebär att med undantag för några få utlandsfödda svenska barn har vart fjärde barn i den svenska skolan inte svenska som sitt modersmål och sannolikt inte heller som föräldrarnas ursprungliga hemspråk. Oaktat vilket, är förmodligen dessa barns möjlighet att hemma bibringas en god förståelse för det svenska språket, betydligt sämre än för övriga barn.

Vidare hade cirka 11 procent av barnen i skolåldern (drygt 146 tusen) en inrikes- och en utrikes född förälder. Det är rimligt att anta, allt annat lika, att även dessa barn får ett sämre stöd i svenska av sina föräldrar än om bägge hade varit inrikes födda.

Det betyder att var tredje barn (36 procent) i den svenska skolan är i behov av att få mer hjälp i att lära sig svenska än de övriga två tredjedelarna. Åter, allt annat lika.

Har vi tillräckligt många, tillräckligt bra lärare för detta?

I tillegg til svaret på dette spørsmålet, kan man legge til at myndighetene i snart 30 år har visst at det er fullt mulig å gå ut av svensk grunnskole uten å ha lært seg brukbart svensk. Dette ble påpekt allerede i 1993 av regjeringen Bildts innvandringsminister Birgit Friggebo. Dessuten er det i dag lærere under utdannelse som heller ikke kan godt svensk, og det er disse som skal lære de utenlandsfødte barna og barna med utenlandsfødte foreldre landets majoritetsspråk: Svensk.

Och vi står inför lika allvarliga och stora problem inom ett antal viktiga politikområden: arbetsmarknaden, kriminalpolitiken, sjukvården, socialförsäkringarna, kommunernas ekonomi, bostadsmarknaden, för att nämna några.

Sverige har for lengst overskredet sitt integrasjonspotensial, det vil si samfunnets evne til å innlemme nye borgere i et system og en kultur som gjør disse nye borgerne i stand til i sin tur å innlemme nye borgere i det samme systemet og kulturen i fremtiden, skriver Gür.

Men trots den ökade insikten om ovanstående, sker det en kontinuerlig tillförsel av nyanlända till Sverige, vilket därmed fortsätter att vidmakthålla och även förvärra de problem som den tidigare stora migrationen fört med sig. Och när det i riksdagen dessutom finns en uppenbar och stor majoritet av partier (S, M, KD och SD), som formellt är för en betydligt mer restriktiv migrationspolitik.

Om några år har vi förmodligen till och med skrotat de förvirrande begreppen ”integration” och ”integrationspolitik”. Kanske kommer den politiska retoriken istället att bli ”rätten till assimilation”, men sannolikt återtar vi 1960-talets klassiska begrepp som ”anpassning” och ”inpassning”.

Och det är just vad politiken visavi nyanlända och de utlandsföddas barn måste handla om. Anpassning för att lättare och bättre passa in för att vidmakthålla det Sverige som har varit så generöst mot så många av oss som fötts utomlands och välkomnats här.