Hans Rustad Den afghanske læreren og forfatteren Zulmay Afzali med erfaring fra offentlig stilling i hjemlandet, har bodd tre år i Sverige. En fredag var han i den lokale moské i Norrköping. Det var bare eldre menn der. Han forsto ikke hvorfor.
Där var högst 50 personer i bönerummet, de flesta äldre män. Jag vände mig mot min afghanske vän bredvid mig och viskade: ”Det är nästan bara du och jag som är yngre här. Det verkar som om de yngre har slutat gå till moskén, den känns så tom”. Min vän tittade på mig och sa: ”Men vet du inte?” ”Vet vad?” undrade jag. ”De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.”
..
Tanken på att jag stått där, i moskén, fredag efter fredag, sida vid sida med män som nu kanske spelade fotboll med människors huvuden, gjorde mig illamående. Efter den här dagen deltar jag inte längre i fredagsbönen, jag ber hemma i stället.
Folk som Afzali vet hva jihad betyr. Hva kommer til å skje med Sverige i fremtiden? Vil han være trygg?
Det är snart fyra år sedan jag kom till Sverige för att söka asyl och därmed skydd. Det jag nu fick veta i moskén gjorde mig allvarligt oroad över min egen och svenskarnas säkerhet. Jag lyckades fly från knarkbaroner och brutalt mördande talibaner, men efter vad jag hörde den här fredagen i den endast halvfulla moskén, vet jag inte längre hur säker jag kan känna mig i det här landet.
Jag blev ännu oroligare när jag några dagar senare talade med en man som jag mötte på gymet i Norrköping. Han berättade att jihadister, medlemmar i IS, nu kommer till Sverige som asylsökande. Jag undrade vad de skulle kunna ha att vinna på det. Han svarade: ”När tiden är inne kommer de att resa sig och kalla till jihad också här. Zulmay, du måste förstå att IS inte är ett skämt, de är på riktigt. De sänder så kallade ’sleeping cells’ in i landet och bygger på det sättet upp sin beredskap.”
Det ställs, såvitt jag vet, inte en enda fråga av svensk gränspolis till personer med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige när de avreser från, eller ankommer till, svenska flygplatser. Ingen enda av mina asylinvandrade vänner och bekanta har någonsin sagt att de behövt svara på några frågor vid ut- eller inresa. Det gäller, vad jag förstår, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Jag blev själv hitsmugglad och kan av egen erfarenhet säga att det är alldeles för lätt för människosmugglare och andra kriminella att kringgå flygplatssäkerheten i Europa.
