Hans Rustad El Dios Triste, ur Desolación. I det höstliga landskapet finner den sörjande vandrerskan omsider sin rätte Gud, en höstens Gud, full av trötthet och förtvilan. När jag skådar allén av popplar där hösten på plundring har dragit, allén som är djup och mäktig och gulnad av ålder och vind, eller när jag i markerna går […]
Bli abonnent eller logg inn – hvis du allerede er abonnent – for å lese denne artikkelen. Pluss-artikler blir frigitt 24 timer etter publisering. Artikler som er eldre enn to år er forbeholdt abonnenter.
