Hans Rustad Våra systrar gå i brokiga kläder, våra systrar stå vid vattnet och sjunga, våra systrar sitta på stenar och vänta, de hava vatten och luft i sina korgar och kalla det blommor. Men jag slår mina armar kring ett kors och gråter. Jag var en gång så mjuk som ett ljusgrönt blad och hängde högt […]
Bli abonnent eller logg inn – hvis du allerede er abonnent – for å lese denne artikkelen. Pluss-artikler blir frigitt 24 timer etter publisering. Artikler som er eldre enn to år er forbeholdt abonnenter.
