Hans Rustad På stora infarten til staden då solen står lågt. Trafiken tätnar, kryper. Den er en trög drake som glittrar. Jag är ett av drakens fjäll. Plötsligt är den røda solen mitt framför vindrutan och strömmar in. Jag är genomlyst och en skrift blir synlig inne i mig ord med osynlig bläck som framträder då papperet […]
Bli abonnent eller logg inn – hvis du allerede er abonnent – for å lese denne artikkelen. Pluss-artikler blir frigitt 24 timer etter publisering. Artikler som er eldre enn to år er forbeholdt abonnenter.
