Hans Rustad I det senröda sover namnen: ett väcker din natt och leder det, med vita käppar trevande längs hjärtats sydvall, under pinjerna; en, i mensklig gestalt, skrider mot krukstaden, där regnet tar in som vän till en havstimme. I det blå uttalar den ett skuggprofetisk trädord, och din kärleks namn lägger til sina stavelser. I det […]
Bli abonnent eller logg inn – hvis du allerede er abonnent – for å lese denne artikkelen. Pluss-artikler blir frigitt 24 timer etter publisering. Artikler som er eldre enn to år er forbeholdt abonnenter.
