Hans Rustad Om dagarna i skolan den dova myllrande fästningen. I skymningen gick jag hem under skyltarna. Då kom viskningen utan läppar: «Vakna sömn gångare!» och alla föremål pekade mot Rummet. Femte våningen, rummet mot gården. Lampan brann i en cirkel av skräck alla nätter. Jag satt utan ögonlock i sängen och såg bildband bildeband med de […]
Bli abonnent eller logg inn – hvis du allerede er abonnent – for å lese denne artikkelen. Pluss-artikler blir frigitt 24 timer etter publisering. Artikler som er eldre enn to år er forbeholdt abonnenter.
