Norske journalister synes enige om at esterne «betraktet russerne som okkupanter». Underforstått: det går an å se det på andre måter. Hva med å anlegge samme perspektiv på tysk okkupasjon av Norge? «Nordmenn betraktet tyskerne som okkupanter».

Det ville stige et protestbrøl, vi ville føle oss dødelig fornærmet hvis vi så mye som så en slik setning på trykk. Men vi har ikke noen problemer med å gjenta det om et broderfolk.

Sa vi broderfolk? Historisk, etnisk og kulturelt burde de baltiske stater ligge våre hjerter nært. De tilhører Østersjø-fellesskapet. Men helt siden Gorbatsjov løsnet lenkene har Norge vært opptatt med å distansere seg fra balterne. Allerede da frihetslengselen blomstret helte nordmenn malurt i begeret: balterne utfordret Moskva. De krevde for mye.

Da statene fikk nasjonale regjeringer som sloss for å overleve, mot et fiendtlig Moskva og med bunnskrapt kasse, falt spørsmålet naturlig: hva kan vi gjøre? Danmark gikk i første rekke. Norge hadde noe ingen andre kunne tilby: olje. Men nei, det kunne de kun få på kommersielle vilkår.

Lunken er ordet som beskriver det offisielle Norges holdning.

Det er således en viss konsekvens i at esterne heller ikke møter noen forståelse for å ville flytte bronsestatuen av soldaten fra den Røde hær. (Norske medier har konsekvent sagt «fjerne», selv om de vet at den skulle flyttes).

Det offisielle Norge har anlagt Moskvas synspunkt: det er å krenke de russiske patriotiske følelsene. Esterne har oppført seg dumt.

Men alle som har vært i nærheten av det sovjetiske imperiet vet at sovjetsoldaten ikke symboliserte frigjøring, men okkupasjon. Monumentene over «frigjøringen» hadde et dobbelt budskap: de hyllet seieren over Nazi-Tyskland, og markerte samtidig hvem som var de nye herskerne. Hva dette betød i praksis vitnet deportasjonstogene til Sibir om. Eller var kanskje de også noe som foregikk i hodet på esterne?

At norske journalister legger seg tett opp til russernes versjon betyr noe helt annet idag enn i 1989.

Den estiske ambasssaden ble igår omringet av 600 ungdommer fra Putins ungdomsbevegelse Nasji. Som den svenske ambassadøren bemerket: det tok 20 minutter før politiet kom oss til unnsetning. Politiet, som ved enhver fredelig demonstrasjon er rustet som til krig, var denne gang uten noe slags våpen. Svensk radio gikk langt i å antyde at trakasseringen var sanksjonert ovenfra.

Sverige later til å ha en helt annen og realistisk forståelse av hva som skjer i Russland. Vi uttrykker stort sett bare bekymring. Det er gratis. Expressens leder må vi lete lenge etter i en norsk avis: Den kaller ungdommene for Putinjugend.

Det är inte första gången som Kreml använder sig av nationalistiska ungdomsligister för att trakassera utländska diplomater. Den brittiske ambassadören i Moskva, Anthony Brenton, utsattes under ett halvår för en förföljelsekampanj av «Nasji» – ett slags Putinjugend – utan att ryska myndigheter ingrep.
Budskapet går inte att ta miste på: Länder som misshagar Kreml får räkna med att deras Moskvaambassader blir belägrade och deras diplomater rättslösa.
Det säger det mesta om vad det är för slags regim vi har att göra med i Kreml numera. Om det inte tidigare har stått klart hur EU-kretsen bör förhålla sig till bråket kring det sovjetiska krigsmonumentet borde det göra det nu.
Den här krisen handlar inte längre om det kloka i att flytta ett krigsmonument. Det handlar om att Ryssland exploaterar en laddad symbolfråga för att flytta fram positionerna, politisera de ryska minoriteterna i det nära utlandet och utnyttja oenigheten inom EU.
Det tryck som Estland står under i dag kan i morgon lika gärna flyttas över till ett annat land som vägrar böja sig för Kremls vilja. Fråga bara Georgiens regering.

EU splittet

Ennu en gång visar det sig hur splittrad unionen står i förhållande till Ryssland. I stället för att visa solidaritet med de tio nya EU-länderna som levt under Sovjetunionens ok ligger det närmare till hands att lyssna på Moskvas klagosång för många EU-länder. Mönstret går igen i kontroversen kring den nya missilskölden i Europa, där bland andra tyska socialdemokrater har tagit Kremls parti.

Detta är en svaghet som Putin har blivit en mästare på att utnyttja. Samme Putin som ständigt varnar omvärlden för att lägga sig i Rysslands interna affärer tvekar inte att vända upp och ner på grannländernas inre politiska liv när han finner det passande. Erfarenheten visar ju att det lönar sig och att omvärlden faller undan.

Stöd Estland