Hans Rustad Ostinato Under vråkens kretsande punkt av stillhet rullar havet dånande fram i ljuset, tuggar blint sitt betsel av tång och frustar skum över stranden. Jorden höljs av mörker som flädermössen pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna. Havet rullar dånande fram och frustar skum över stranden. Thomas Tranströmer 17 dikter (1954)
Bli abonnent eller logg inn – hvis du allerede er abonnent – for å lese denne artikkelen. Pluss-artikler blir frigitt 24 timer etter publisering. Artikler som er eldre enn to år er forbeholdt abonnenter.
