Foto: Imane Asry 

Under helgens ELLE-gala fick influencern och hijabistan Imane Asry motta priset för ”Årets look”. I en efterföljande intervju förklarar Asry vinsten på följande sätt: ”Jag tror att min stil når ut till och inspirerar så många, inte bara muslimska kvinnor. Men även att många kan identifiera sig med mitt arbete. Detta är ett kvitto på att det är mer än på tiden att vi börjar normalisera hijaben i modeindustrin.” Denna normalisering av hijaben kallar hon själv för scandi-modest-chic, vilket jag antar kan översättas som skandinaviskt ärbart på ett chict sätt.

Men hijab ska inte normaliseras, varken i samhället eller inom modeindustrin, och detta av den enkla anledning att hijab inte handlar om mode utan om ideologi. Att Asrys scandi-modest-chic är något som går bortom de vanliga modebegreppet, tydliggörs både av användandet av begreppet ”modest” (ärbar, sedlig, blygsam) som vi känner igen bland annat från burkini-debatten där burkinin benämndes ”modesty dress” och Asrys egen beskrivning av den stil hon företräder: ”Det är ett begrepp för mode som innefattar mindre åtsittande plagg, mycket vanligt bland muslimska kvinnor (och män) som önskar klä sig på ett sätt som uppfyller deras andliga och stilistiska krav på grund av religiös tro eller personliga preferenser.” Det handlar alltså primärt om religion och ideologi, inte om mode. Asrys stil bör betraktas som en konsekvens av en ideologisk tillhörighet. Att den kan utses till årets look i en modegala framställs nu som en seger för tolerans och kvinnors frihet – trots att hijaben för många framstår som den kanske främsta symbolen för motsatsen.

Vad gäller hijab finns det några fällor som de flesta svenskar gärna faller i vad gäller detta klädesplagg. För det första är en hijab varken en slöja, scarf, huvudduk eller en sjal. Att använda sådana liknelser leder helt fel. Hijab betyder förhänge eller överdrag och är bildat av ordet för att övertäcka, beskydda eller avskärma. Hijaben är också, för bärarinnan, en ständig fysisk påminnelse om en ideologisk tillhörighet. Det kan självfallet vara självvalt och att en vuxen individ klär sig i hijab, niqab eller burka är inget problem, så länge som det är ett personligt beslut och bäraren är beredd att ta konsekvenserna av det genom att exempelvis acceptera begränsade möjligheter på arbetsmarknaden.

Ett annat stort misstag vi gör i Sverige, är att vi inte förstår hijabens funktion som den synliga gränsen mellan det ärbara och det lösaktiga, mellan madonnan och horan. Hijaben är därför långt mer än ett religiöst plagg. Hijaben är det yttre tecknet på inre egenskaper och den signalerar en gemenskap med en ideologi som omfattar alla livets aspekter, inte bara de religiösa. Denna ideologi fokuserar på kontroll av kvinnors sexualitet och delar upp kvinnor i två läger: De ärbara, sedesamma å ena sidan och de lösaktiga, promiskuösa å andra sidan. Bra kvinnor och dåliga kvinnor. Vi och dem. Scandi-modest-chic.

För det tredje är hijaben ingalunda så frivillig som den framställs, något som förra veckans solidaritetsspektakel i Skurup med all önskvärd tydlighet visade att många svenskar inte kan förstå. Om hijaben var en frivillig modeaccessoar bland andra, skulle det inte vara något som helt problem för muslimska kvinnor att lämna den hemma när man går till jobbet eller skolan. Vill man visa solidaritet med muslimska kvinnors rättigheter, så bör man påminna sig de muslimska kvinnor världen över som slåss för att slippa bära hijab. Men även i Sverige är hijabtvånget ett reellt problem, särskilt när barn tidigt måste vänja sig vid att deras kroppar sexualiseras. För dryga året sedan avslöjades exempelvis att svensk förskolepersonal övervakade småflickor för att kontrollera så att de inte tog av sig sin hijab, jag har skrivit om det här.

Slutligen är det imorgon, den 21 januari, 18 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Organisationen GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) organiserar i helgen de så kallade Fadimedagarna, vars tema i år är ”Fadime är död. Hedersvåldet lever”. Tyvärr är rubriken väl vald, hederskultur är inget marginellt problem i Sverige. Hundratusentals unga beräknas leva under hedersförtryck, vilket innebär att de begränsas fysiskt och psykiskt för att garantera familjens heder. Det absoluta kravet på familjens kvinnor och döttrar i dessa sammanhang är att de måste visa sig ärbara, eller med Imane Asrys ordval: ”modesta”. Det är ett synsätt som varken hör hemma eller ska tillåtas få fäste i ett fritt och jämställt land.

Det är därför ett gigantiskt bakslag för svenska kvinnors fri- och rättigheter när ett plagg som syftar till att garantera kvinnors sexuella ärbarhet och ideologiska renhet normaliseras genom att utses till årets look. Att år 2020 dela in svenska kvinnor i ärbara och promiskuösa är allt annat än chict.

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56.

Fra:HELENA EDLUND
Med tillstånd från forfattaren